Älskade mirakel: november 2012

På babysimmet i fredags så fick jag tips av en annan mamma om en jätte bra app som heter The wonder weeks. Den handlar om de 7 utvecklingssprången som barnet går igenom under sitt första levnadsår. Den baseras på boken med samma namn som är vad jag har hört svår att få tag i. Inför varje ‘språng’ så går barnet igenom en väldigt jobbig period som kan vara allt från några dagar till flera veckor. Denna period präglas av klängighet, grinighet och kinkighet. Alltså det kan vara väldigt tufft för föräldrarna. När Mikkel går igenom dessa perioder så är han väldigt grinig, så fort inte vagnen är i rullning t.e.x. och så fort man lägger honom ifrån sig så blir han tokledsen. Han vill helst att man ska gå omkring med honom hela tiden nära, nära. Man får absolut inte sitta ner.

Men när denna period tillslut är över så väntar en stor belöning i form av nya färdigheter som barnet har utvecklat, t.e.x. han/hon har hittat sina händer eller han/hon börjar skratta högt. Varje utvecklingssprång har många olika utvecklingsfärdigheter, de kommer inte alla på en och samma dag givetvis och en del kanske kommer senare och andra tidigare. Men det unika är att alla barn genomgår dessa språng ungefärligt samtidigt.

Mikkel kommer snart att gå in i språng 4, Händelse-språnget. Färdigheter som då kan visa sig är:

Mer aktiv, ena stunden tar han en paus och vilar för att i nästa ögonblick bli ett energiknippe.
Är mer precis när han sträcker sig efter något.
Stoppar in mammas hand i munnen. Detta gör han iof redan nu, både mammas och pappas händer åker in där titt som tätt, kanske inte medvetet dock.
Kan dra bort exempelvis en handduk som ligger över ansiktet.
Slår i bordet med en leksak.
Kan vara väldigt upptagen i babygymet.
Söker efter mamma och pappa med blicken.
Reagerar på hans egen spegelbild.
Reagerar på sitt namn.
Använder konsonanter.
Puttar bort bröstet när han fått nog. Äntligen ett klart och tydligt tecken!
Säger ifrån när han är otålig.

Denna klängighetsfas som han måste ta sig igenom först är en av de längsta under hela första året, så det kommer bli tufft! Den startar vanligtvis mellan vecka 14 och 19 och på onsdag blir Mikkel 15 veckor gammal. Den senaste veckan har han visat en massa nya färdigheter, vi märker verkligen att han blir äldre lillskrutten. Han skrattar högt, pratar jätte mycket, mer stabilare i nacken, är mer ‘med’. Antar att han precis kommit ur sitt 3:e utvecklingssprång. Det ska bli så spännande detta språng, till jul kan det vara dags om man får tro medelsiffrorna.

The wonder weeks

Idag har vi haft en gräslig eftermiddag. Tomas fick hämta oss i Solna centrum då Mikkel inte ville sluta skrikgråta. Han var så ledsen så han satte gråten i halsen gång på gång. Jag blev rädd och grät jag med. Spelade ingen roll hur jag höll honom och bröstet ville han inte heller ha. Vi sov ganska länge på förmiddagen och han hade inte fått i sig så mycket mat alls då han mest krånglat. Han är fortfarande lite förkyld och imorse lät han jätte krasslig när han andades vilket blev värre när han var så ledsen. Jag kunde inte låta bli att tänka på RS som sätter sig på luftvägarna och blev jätte rädd att han fått det. Vi gick aldrig till vårdcentralen utan åkte hem då Tomas kom med bilen, och avvaktade istället. Satte honom i bärselen där han tillslut somnade snyftandes i en halvtimme. Men när vi satte han i bilen så var han lugn och började prata jätte mycket. Hel konstigt! Väl hemma igen så började det på nytt. Tillslut la jag mig med honom, satte på dammsugaren och tillslut somnade han snuttandes på mig. Vi sov tillsammans i 2 timmar och vaknade vid 20-tiden. Nu sover han igen och jag hoppas verkligen han mår bättre imorgon. Det måste ha varit magen, för han rapade och pruttade massor när vi kom hem och ‘magonts-gnydde’. Kan ha varit kaffet jag druckit nu 3 dagar i rad, aldrig mer! Så gott är det inte ens.

I fredags var vi till Mikkels mormor på tacolunch och mys sen var det babysim, i lördags gjorde vi inget speciellt och i söndags var det 5 AIK grabbar här inför matchen då pappa skulle på fotboll. Jag och Mikkel åkte hem till hans morfar istället på god middag.

Å nu är Äntligen inbjudningskorten klara och ivägskickade!! Jippi! Skitsnygga blev dom om jag får säga det själv!