Idag har jag varit ledig och bara tagit det lugnt, plockat lite hemma, målat och målat tills färgen tagit slut. Nu måste jag köpa ny, då spjälsängen kom igår. Den ska ju självklart också bli vit!
 |
| En del av vaggan och en del av spjälsängen. |
Ikväll har det även varit gårdsstädning här i föreningen. Det var så många som ställde upp så det blev klart på nolltid. Sen hade styrelsen dukat upp med värsta plockmaten med vin och allt. Jag hade nyss ätit så jag nöjde mig med lite Coca-cola. Det var kul att träffa grannarna, mysig stämning. Det roligaste var att vi kom i kontakt med ett annat ungt par där tjejen var gravid. Killen är ordförande i föreningen och de ska få sitt första barn, en liten tjej i början av augusti. Alltså strax efter oss! :) Hon går på MVC i stan då hon jobbar där men kommer väl få gå till barnavårdscentralen här i Solna och det är ju där som mammagrupperna bildas. Så chansen är ju stor att vi hamnar i samma mammagrupp :) Så häftigt, en tjej i min ålder som ska ha sitt första barn strax efter oss i samma hus, hoppas verkligen det blir många promenader och början på en fin vänskap!!
Vi var hem till Tomas föräldrar i fredags och har äntligen fått hem vaggan samt en hel del kläder som Tomas och Björn haft när de var små. Mycket som svärmor har sytt och stickat själv, jätte söta saker, kanske inte så toppmoderna med mycket söta iaf.
På lördag ska vi åka till syrrans kompis och hämta massa saker som hon skänker bort, då hennes två söner blivit större, allt från kläder till leksaker, toppen!
Så hur är det med lilla mig då?....Jo jag har börjat få rejäla känningar i ryggen och har köpt ett stödbälte/band, men vet inte om det hjälper så mycket, skulle vara när jag går då, men när jag sitter ner så är det bara i vägen för magen. Sen vet jag inte om det är sammandragningar som jag får då och då. Magen blir stenhård, man kan nästan knacka på den som en kokosnöt. Sen känns det som jag har minst fem boulebollar som tynger ner längst ut på magen. Det blir svårt att gå och jag tror att det är han som lägger sig ytterst så det blir tyngre. Men jag vet inte.
En annan krämpa jag har är att då och då så får jag svinont verkligen till höger under naveln, det känns som nån sticker mig med kniv där inne. Jag försöker massera bort det, men det hjälper inte. Efter ett tag så släpper det som tur är. Det är som när man är jätte jätte kissnödig, alltså man har hållit sig så länge så att det gör ont på en viss punkt i magen.
Annars klarar jag mig relativt bra förutom att jag börjar vanka fram och så. Hjärtat rör sig mindre och mindre och det gör mig lite orolig, men jag vet att det är normalt då utrymmet blir mindre där inne. Men man blir ändå lite fundersam och puttar på magen tills man får svar. Det konstiga är att emellan då han inte rör sig så verkar han vara helt puts väck, det är som om han kryper in långt in vid ryggraden och gömmer sig. Jag kan känna och klämma på magen men känner ingen bebis. Om det nu är så litet utrymme, vart tar han då vägen, för han kan väl inte ligga blixt stilla. Nån kroppsdel borde jag ju känna när jag klämmer och klämmer. Skumt iaf! Nån som känner igen detta??
Två i min närhet har sagt att vi ska ta det lugnt med inköpen eller saker vi skaffar inför bebisen, vilket har gjort mig lite ledsen och fundersam. Det är klart jag vet att saker kan gå fel och att i princip allt kan hända. Vi har tagit det väldigt lugnt med inköpen hittills, vi köpte vår första grej bara för några veckor sedan. Jag tycker inte det är för tidigt. Jag har istället gått och inte riktigt vågat, men någon sa till mig att man måste gå och köpa nånting som gör att man kommer över det där. Vi har verkligen inte skaffat oss mycket ännu, och jag vet ju som sagt att saker kan gå fel men man behöver lixom inte påpeka det till mig, jag vet det redan, tänker på det varje dag!
Aja, nog för att jag är ovanligt otursförföljd och har varit det i hela mitt liv så tycker jag faktiskt att någonting ska få kunna gå bra nångång och att man ska få kunna glädjas åt något på riktigt!
En annan sak, den jäkla soffan är nu ÄNTLIGEN på plats!!
