Mmmm lördagsgodis....

BESATT var ordet!!

Då jag knappt får äta något annat gott pga den mjölkfria dieten.

Idag har vi haft besök av Mikkels morfar och Irene och lille Isak 3 år. Mikkel har varit jätte glad och go, underbar dag. Jag har tillochmed fått sova 1 ½ timme då Tomas har ledig helg ♥

Och igår sov vår skat (älskling på danska) från klockan 20.00-03.00 = 7 timmar!! Vaknade till vid 00 men gav han nappen då han somnade om igen. Fått tipset av mammagruppen att göra så lite i taget så han vänjer sig med att sova längre. Efter 5 månader ska de ju i princip inte behöva äta på natten.

Nu sover han igen och mamma och pappa får kvalitetstid ♥

Hemmadag!

Idag har vi bara varit hemma, har varit så mycket fram och tillbaka denna vecka, både jag och Mikkel är helt slut. I och med att man inte är hemma så kan man ju heller inte sova på dagarna. Har börjat bli jätte snurrig, det snurrar till nästan hela tiden för mig. Kan vara amningen eller sömnbristen?? Vet inte, jobbigt är det iallafall! Känns som jag ska trilla ibland och det är ju läskigt när jag bär omkring på lilleman.

Mikkel har börjat prata jätte mycket, han gör långa ljud och väldigt ofta, så otroligt gulligt. Vi försöker fånga det på film :)
Försöker nu få honom att sova lite så jag med kan få slumra till, bara för 10 minuter.. Nu blundar han =) då ska jag också blunda!

Hörs!

2 månaderskontroll

Mikkel var SUPER duktig idag hos farbror doktorn!! Inte en enda tår, han till och med skrattade och kissade på honom hehe....
Allt var bra med vår lilla gosse och det var så himla skönt att höra!! Dock tyckte jag att det gick för snabbt, jag hade velat sitta ner och prata och känna att vi kunde få ventilera med allt. Nej snabbt skulle det tydligen gå, det var andra bebisar som väntade, som på ett rullande band eller vad? Nä det tycker jag var mycket dåligt! Några frågor hann jag få ur mig iaf. Viktigast var väl iallafall att allt var som det skulle med vår älskling och att han utvecklas åt rätt håll!

Imorse eller ja tidig morgon, närmare bestämt klockan 5 (matade kl 4) skreks det i sängkammaren igen så pass att jag fick gå upp och lägga honom på skötbordet, vilket i sin tur som vanligt resulterade i skrattsalvor och stora leenden.
Han vill bara komma upp, morgonpigg kille det där. Inte så bra. Men efter ett tag så kunde vi somna om tillsammans i stora sängen. Han sover ju i vaggan nu vilket är underbart, eller ja fram till ca klockan 5 då...

Idag har vi även vart på öppna förskolan för första gången med mammagruppen, dock kom vi försent då klantmamma åkte fel och sen kom det inga bussar. Men mycket kul man kan hitta på där, dit kommer vi nog gå ofta =) Mötte sen upp Tomas i Solna C för att klippa oss. Han började medan jag ammade och sen var det min tur =) Det var typ 2 år sedan sist ;) Jo förresten så är jag numera brunett, efter 7 ½ år som redhead!! Det ni! :) Ska försöka att successivt få fram mitt blonda hår igen, tonar nu bara så att det har en chans att växa ut under.

 Kastanjebrunt, hade velat ha det något ljusare men men. Ovant som sjutton är det!

Detta var i och för sig 99, men ändå hehe..

Mikkel 2 månader!!

Idag er ikke en vanlig dag, 

før idag er der Mikkels månedsdag. 

Hurra hurra hurra!!! 

Og det skal vi fire med blomster og 

chokolade og kage til!!

Tuttsjuk

Får väl lov att gratulera mig själv till min första mjölkstockning då!! Det har varit en minivariant men ändock väl överjävlig. Fick den i lördagskväll då min ena vårta började ömma så in i helskotta. Mikkel har ju heller inte det bästa taget och drar och sliter ofta i bröstet ibland även biter till. Igår var nog värst. Då han inte blir mätt på ett bröst och blir hysteriskt överhungrig mot kvällen och dessutom ej tar flaskan bra då han tar för stora klunkar så kan ni ju själv tänka er hur det var. Denna dagen skulle vi också på ett affärsmöte på andra sidan stan sent på eftermiddagen. Som tur var sov han nästan genom hela mötet. Men att ta sig dit och hem var ett rent helvete :( I Hornstull på väg hem brast det, jag höll verkligen på att tappa det. Ringde mamma som tur var kunde möta upp oss i stan och följa med oss hem då Tomas jobbade kväll och jag skulle annars behöva vara ensam. Tack älskade mamma för den hjälpen, hade nog inte klarat det annars! Hon lugnade Mikkel när vi var hemma och lyckades ge han flaskan lite i taget medan jag sprang omkring och pumpade för fulla muggar, duschade varmt, tog värktabletter och ringde sjukvårdsupplysningen. Det bildades fler och fler mjölkknölar i bröstet och jag masserade och masserade. När Tomas kom hem sen så testade jag att amma det onda bröstet och det gjorde svinont men dock inte lika ont som innan. Jag fick använda profylaxandningen igen. Sedan testade jag att amma på alla fyra då variation av amningställningar skulle hjälpa.

Köpte även en amningsnapp under dagen även fast jag avråtts till det. De skulle tydligen hjälpa mot det onda, men det gjorde det ju såklart inte så det var pengar i sjön det.

Sedan på natten så ammade jag bara på det onda bröstet och det gick bra, gjorde inte lika ont längre som tur var. På morgonen idag tog jag en till värktablett och nu gör det inte lika ont så det funkar att amma som tur är.

För övrigt har dagen varit den bästa hittills i mitt mammaliv. Mikkel har varit hur go och glad som helst, han sov t.o.m mer än 1 timme på soffan på förmiddagen så att jag kunde styra upp en massa måsten här hemma. Hann både tvätta en tvätt och en disk och plocka undan massa jox som legat i typ veckor. Det var en lycklig mor och son som sedan lämnade hemmet för att åka kommunalt ca 1 timme till Vällingby där vi skulle träffa en annan mamma med bebis. Jag skulle få en salva av henne som skulle vara bra för bröstet. Tro det eller ej men Mikkel klarade ditvägen helt utan ett enda skrik eller gnäll och hemvägen nästan klanderfritt, han vakna hungrig på slutet av den sista bussresan.

Sover sött på bussen hem :)

Dagens outfit! Panda Cowboy!!

Dagens fynd, tassvärmare!

Kvällen har gått i det vanliga tecknet. Hysteri vid bröstet och för stora klunkar vid flaskan...suck! Ska be Tomas filma hans beteende så vi kan visa läkaren och amningskliniken på SÖS. Nu ligger han och sover i vaggan i sovrummet efter att ha somnat vid bröstet. En ny rutin att vi lyckas natta honom och får lite tid över för oss själva =)

Imorgon fyller min älskling hela 2 månader!! =)

Borta

Ikväll är vi hos Mikkels farmor och farfar då Tomas jobbar kväll. Hittills har det varit mycket skrik och gråt och jag har ammat varje kvart typ och gjort en fisventil. Tillslut somnade han vid bröstet av övertrötthet och utmattning. Har lagt honom i liggdelen till vagnen nu, får se hur länge det håller... Och pang där vakna han, precis när jag skrev det. Å nu ska vi äta, spännande!

Hjälp!

Nu har jag varit förkyld i 3 dagar, 2 av dom riktigt jävligt utan röst och ork för fem öre. Fattar inte hur jag klarat av att ta hand om en bebis under dessa dagar. Det är helt otroligt vilken styrka man fått i och med mammarollen. Hade jag aldrig kunnat drömma om innan. Som tur var så var Tomas ledig igår så jag fick lite avlastning, han tog Mikkel på en tur till stan så att jag fick sova, i och med att jag var sjuk. Men...tror ni att jag kunde gå och lägga mig på en gång eller?? Nä! Att sova när man får chansen är lika svårt som att plugga till en tenta, då man plötsligt kommer på att göra massa annat som man aldrig skulle vilja göra annars. Tillslut gick jag och la mig och fick nog iaf sova i 1 ½ timme.

Idag har det också varit tufft. Imorse kunde jag knappt stå på benen, sån yrsel. Sen kom migränen som ett brev på posten med. Tacka gud för att man hade dyklofenak hemma. Räknade minuterna tills Tomas skulle komma hem, vilket jag i och försig gör varje dag.

Men det var inte det jag skulle skriva om idag. Jag skulle använda bloggen för att försöka bena ut alla de problem som vi har är hemma, för de är ett enda virrvarr. Känner mig som en detektiv som aldrig får rätsida på saker och det gör mig galen. Har varit på 2 olika amningsmottagningar, pratat med en hel del olika BVC sköterskor etc.

Amningen

Redan från början har Mikkel krånglat vid bröstet. Först så skrek han efter ett tag och nu är det som om han inte får någon ro, han sprattlar, vrider och vänder på huvet och släpper varannat sug. På kvällarna är det värst då han är helt utom sig, nästan som om han har spasmer eller krupp. Han söker bröstet med galen blick och skakar på huvudet som om det var sista gången han skulle få mat. Ni kan nog inte tänka er, det ser inte alls friskt ut! Det är som om han inte får tag ordentligt, men vissa gånger går det bra. Tillslut så skriker han och är otröstlig och då är det omöjligt att lägga honom vid bröstet över huvudtaget. Har funderat på följande:

• Utdrivningen är för seg, han blir förbannad för att det inte kommer mjölk tillräckligt snabbt. Jag har här fått en nässpray som ska hjäpa mjölken att rinna till fortare - ingen större effekt.
• När han kommer till den feta mjölken som är sist i bröstet så krävs en annan sugteknik vilket gör honom förbannad. Det är även den feta mjölken som är den näringsrika, som mättar och som gör att han växer och går upp i vikt. Här har jag blivit rådd att byta bröst ett tag för att sedan gå tillbaka till det första, som att lura honom lite. Men det spelar oftast ingen roll att jag byter. Jag har fått tipset om att amma klart på det ena innan jag byter, men när vet man att bröstet är tomt då det produceras hela tiden??  Hur vet jag att han är nöjd och mätt då han hela tiden söker?
• Det kommer för mycket mjölk på en gång - har provat att pumpa ut lite först, men utan resultat. Dricker även amningste som ska öka produktionen. Detta slutade jag med i några dagar för att se, men ingen skillnad. Dock så ser jag hur det bokstavligen rinner ur mungipan på honom när han släpper taget.
• Det kommer för lite mjölk - dricker ju som sagt amningste men det gör ingen skillnad. 
• Magont - vi har masserat då han har kolik men det verkar inte heller hjälpa.
• Övertrötthet.....? 

Det jag testat är att när det absolut inte går att amma för att han blir arg/ledsen/skogstokig är att pumpa ut och ge i flaska. Men då är problemet istället att han nästan storknar, precis som han får för mycket i sig åt gången. Ja, vi har de minsta napparna på flaskan och vi har testat både Dr. Brown, Meleda, Avent och MAM. Det är som om han är super hungrig och tar för stora klunkar, det kluckar i magen och det har hänt flera gånger att han får i halsen vilket är sjukt läskigt då han inte får luft.

Förut gav vi Semper ersättning som ger en bra mättnadskänsla men det kan vi inte nu då vi testar mat utan mjölkprotein. Vi har då fått Althera pulver istället men det vägrar han att dricka. Det är jätte äckligt och det är enligt BVC sköterskan det minst äckligaste av dessa pulver. Vi har provat att ha lite socker i och vi har provat att blanda ut det med bröstmjölk lite i taget. Men han låter sig inte luras.
Det är skitjobbigt att se han så hungrig på kvällarna och inte kunna få i han något, och om jag lyckas få i han något (ikväll tex. så satte jag på dammsugaren, gick in i ett tyst och mörkt sovrum och ammade och tillslut somnade han och sov vid bröstet i ca 30 min) så är det som om han aldrig blir mätt.

Sedan det här med amningsställningar och amningskuddar...alla kvinnor har ju olika formade bröst med vårtor åt olika håll, hur kan de då tillverka en universal amningskudde?? Jag får det då inte att funka, iaf inte med en toksprattlande son som inte får ett bra tag om bröstet. Sen växer ju bebisen med men brösten är desamma.

Han har gått upp sjukt bra i vikt ända fram till nu i veckan då jag vägde honom själv på BVC då vi ej fått någon tid. Då hade han bara gått upp 100 gram och idag var hans blöja full med grönprickigt bajs.

Sedan har vi ju detta med hans lilla mage men det kan jag ta i ett annat inlägg...

Behöver jag säga att jag börjar tappa modet???
Tips, pepp, hjälp mottages tacksammast!!!

Mikkel 8 veckor

Ett mirakel har skett, någon har hört vår bön eller så har vi bara megaflyt just nu! Inatt igen... 5 timmar i vaggan! 22.20-03.10 gaaaah kan ni tänka er en hel sängsida för sig själv i hela 5 timmar?? En sliten hålögd småbarnsmammas dröm! Kvällen igår och denna morgon har istället gått i gnällens tecken men det kan jag ta om jag bara får sova liksom. Idag har vi varit och vägt lillkillen eftersom det var enligt BVC onödigt att få tid varje vecka om bebisen går upp bra osv. Ehh men man kanske behöver peptalk eller annat stöd. Dumskallar. Han hade för övrigt bara gått upp 100 gram på en vecka så...måste fan börja med Semper igen trots lillmagen.

Då Mikkel vägrar ha mössa i vagnen och hösten på allvar börjar rulla in så köpte jag en mysig luvtröja idag i centrum får se om det går bättre. Passade på att köpa en pyjamas med som var så söt! Rea också bara 75 kr! Den ska vi överraska pappa med ikväll :)

HIPP HIPP HURRA för vår MIKKEL idag på sin 8 veckorsdag!!!!

Ny utveckling i helgen??

Helgen i Gävle går till historien med flest sovtimmar i Mikkels snart 2 månader långa liv. Man kunde i princip göra vad som helst med honom utan att han vaknade. Tror bara han var vaken i snitt 3 timmar per dag! Skönt skulle de flesta väl säga men jag tyckte det var rätt konstigt som vanligt. Sen var det ju lite synd då vi äntligen kommit iväg för att visa upp vår prins. Men lite av hans fina havsblå ögon fick de iallafall se :)

Vi kom inte upp förrän vid 8 tiden på fredagskvällen och då hade mormor redan hunnit lägga sig, fast med tv:n på. Hon blev verkligen genuint glad och otroligt överraskad :) hon fick hålla honom fast han sov genom hela besöket. Vi var bara där en snabbis då vi skulle hem till min moster där vi skulle bo och äta en sen middag.

Vi skulle få sova i en smal supermjuk säng. Så när jag skulle amma så rullade han på mig hela tiden. Tillslut fick vi lov att lägga honom i liggdelen till vagnen bredvid sängen. Jag anade det värsta, men tro det eller ej...han somnade och SOV där även i 3 timmar. Jag hade bullat upp ordentligt med filtar och kuddar, det var nog det som gjorde susen. Efter första matningen så fick han ligga hos oss iallafall. Men att ligga i vagndelen klarade han hela två nätter. Mamma och pappa är så stolta!

Mosters man matar, kusin och kusinbarn håller och han somnar i mosters famn..

På lördagen åkte vi återigen upp till mormor, den här gången var han lite mer vaken som tur var. Mormor var helt frälst i honom. Han somnade till och med på hennes säng så sött och sov i mer än 1 timme medan vi spelade Yatzy med mormor :)

Sen bar det av till Bomhus och ena min kusin med familj. De bjöd på gofika och Mikkel var rätt så lugn, lite skrikig men efter lite mat så somnade han så sött i mammas kusins famn :) Efter detta fortsatte bebisturnén tillbaka till min moster för middag, då var även min andra kusin där med 4 av sina barn. Så då fick hon hålla medan vi åt mat =) Hon har ju 6 barn så det kändes väldigt tryggt hehe..

Kusin och kusinbarn håller och go-fika!

Kusin håller och en bild på vår familj!

På söndagen så var vi förbi mitt ena kusinbarn och hälsade på och sedan åkte vi vidare ut till Valbo för att hälsa på Anna, Micke och lille Ossian. Glömde fota =(( De bjöd även dom på gofika och vi fick även presenter :) En skallra och två dregglisar. Jätte tack!! Sen somnade Mikkel vid fikabordet och sov i säkert 3 timmar...

Vi avslutade Gävle turnén med ett snabbt besök hos mormor igen och sen hem till moster för att få en färdsmörgås för att sen fortsätta hem mot Stockholm. Han sov hela vägen bortsett från några gnyningar.

Efter denna händelsrika helg så känner jag en mycket lugnare och harmonisk Mikkel. Det måste vara en ny utvecklingsfas som visat sig och jag älskar den verkligen!!

Men sen igår så var det en tuff kväll igen, tror han var hungrig och jag hade för lite mjölk. Han vägrar ju ta ersättningen utan mjölkproteinet. Dock så antar vi att han tog ut sig så pass under denna kväll, för sedan sov han från klockan 21.20 till 02.10..Nästan hela 5 timmar, gott folk, 5 TIMMAR!!!!! I VAGGAN!!!

Förstår ni den totala lyckan?? =)

Igår var vi och "hämtade" pappa på jobbet :)

Hej hej pappa!

Idag har vi besökt Maria och hennes Simon i Skarpnäck. Mycket bebisprat blev det :) Fika och utbyte av erfarenheter. Jag testade även en bärsjal gjord av bambu. Där låg han i vagg-läge vilket han inte gillade så mycket. Testade även en bumbostol som Mikkel kan träna sin nacke i vilket inte beslastar resten av hans kropp. Den var jätte bra men man kan ju inte köpa allt man ser =/

Mikkel testar bumbo, sover i vagnen på väg och mamma och son bild på tuben hem då han vägrade ligga i vagnen ^^

Roadtrip!

Nu har vi packat in oss alla tre i bilen och är på väg upp till Gävle för att hälsa på släkten och överraska Mikkels gammelmormor. Det var lite trassligt att komma iväg då det för det första är jätte svårt att packa till en bebis och för det andra så både spydde han och sket ner sig totalt. 10 sekunder efter att mamma äntligen hittat matchande kläder. Han har inte bajjat ordentligt på 2-3 dagar så nu passade han minsann på! :)

Annars idag har vi varit på BVC och där visade vågen minsann att Mikkel gått upp hela 1 kg! Jag blev lite lätt upprörd och hävdade att detta var orimligt. Vi vägde honom på en annan våg och där framkom den rätta viktuppgångem på exakt 300 gram.

Vi gav oss sedan ut i den tropiska stormen som härjade över Solna för att köpa en AIK body och överraska pappa när vi kom hem. Det var en extremt jobbig promenad och Mikkel vart jätte förbannad över detta beslut, han ville egentligen bara hem och äta tutte. Pappa Tomas blev iaf jätteglad när han tog upp sin son ca 1 timme senare ur vagnen.

Vi har även skypat med Lina och Björn i Malaysia och dom har fått se Mikkel för första gången :) Tyvärr var det sen kväll där så kusin Otto sov.

Jag och Mikkel var upp till Josse och hennes Adele (grannen) på lite fika. De bjöd på jättegod morotskaka :)

Mikkel vaknade nyss och försökte komma loss från den dumma bilbarnstolen men mamma smekte honom över håret som han gillar så nu sover han igen.

Gammelmormor kommer bli så glad och överraskad!!!

Uppdatering: ett litet helvetesstopp senare på Dragongate så är vi på väg igen. Gallskrek så han gurglade och såg ut att kvävas av skrik när jag gav bröstet. ombyte efter ännu en full blöja. Nu sover han igen och jag pumpar tutte för fullt på motorvägen.....gaaah!

Bebisträff!

Idag har jag och Mikkel varit på en riktig bebisträff i Liljeholmen och träffat ca 10 andra mammor och deras söta små. Det är via en facebookgrupp som vi har bestämt en Stockholmsträff. Jätte mysigt och roligt!! :) Mikkel skötte sig exemplariskt, lugn och glad, lite skrik, men det hör ju bebisar till eller hur? Amningen gick sådär men han var pigg ändå. Jätte fin galleria i Liljeholmen, nytt och fräscht. Amningsrum med sköna stolar och tv haha...Hela gallerian var i övrigt fullproppad med mammor och pappor och deras barnvagnar!

Dessvärre tog det ca 2 timmar för mig att ta mig dit. Det finns en direktbuss som tar ca 15 minuter från Solna men jag kom inte med 2 bussar p.g.a. att de redan var fulla med barnvagnar. Så jag fick åka tuben från Solna till Fridhemsplan, byta till T-centralen och sen byta igen till Liljeholmen. Tufft, och Mikkel gillade det inte och usch vad mycket folk det var, klockan 12.00 på dagen, världens rusning. Sen var det en gammal t-bana med, så det skaka och tjöt som bara den och Mikkel skrek, men tillslut somnade han.

Testade en bärsjal som en av mammorna hade med sig, jätte häftigt. Mikkel blev som en liten boll haha och han somnade nästan på en gång efter att han bökat lite med huvudet. Nackdelen med sjal är väl att det är så varmt och den kan vara svår att knyta. Men annars ligger han ju i fosterställning eller som en groda som han låg i magen och det är ju skönt för hans lilla onda mage istället för att hänga och dingla med benen som i Baby Björnen. Ska testa ett par andra sjalar med innan jag bestämmer mig.

Annars är det som vanligt här hemma. Problem med amningen då han fortfarande trycker in hela ansiktet i bröstet och tillslut skriker, sprattlar och släpper bröstet. Börjar fundera på om det är för att det kommer för mycket mjölk nu då det nästan rinner ur mungiporna på honom, så jag ska avvakta med fänkålstet några dagar för att se om det blir bättre. Flaskproblemen fortsätter de med, men det är kanske mest för att han inte gillar pulvret som är mjölkfritt som vi fick av läkaren. På fredag har jag ätit mjölkfritt i en vecka och vi vet faktiskt inte om det har blivit nå bättre med lillens mage. På lördag börjar jag så smått med mjölk igen i små steg så får vi se om han blir sämre eller om det är lika.

Tomas är förkyld så han får tyvärr inte pussa på vår älskling, fördelen är att han är hemma med oss hela dagen fast nu är ju vi ute och flänger förstås ;) Har märkt det, så fort vi aktiverar oss och åker på utflykter så är Mikkel lugn och glad, då det finns så mycket och titta på, han älskar lampor av alla dess slag.

Imorn blir det promenad med mammagruppen i Solna. Ska bli kul det med :) Åh mamma-besiktning på MVC, får se om man får en OK-stämpel :)

Förlossningsberättelse del 3

Tomas rusade ut och hämtade barnmorskorna. Många har undrat om jag vart rädd när jag såg att jag blödde så mycket, men faktum är att jag inte ens tänkte på det. Jag hade precis fött ett barn, vilket jag trott varit i stort sett omöjligt och nu var han ute och mådde bra. Det var det enda som betydde något!! Sen vad som hände med mig spelade egentligen ingen roll nu. Det var första gången som jag kände riktiga moderskänslor. Han går före allt!

Barnmorskorna kom in och bytte ut underlaget för mig och började trycka på min mage. Då bubblade det ut massa mer blod, levrat blod, stora som pajer, 3, 4 stycken. Började här smått fundera på vad fan som egentligen hände...
Jag blev mer och mer yr och hungern gjorde mig ordentligt illamående nu. Jag var tydligen väldigt blek också så nu kopplades dropp in igen. Efter ca 10 minuter tryckte eller masserade de min mage igen och ut kommer mer blod i form av koagulerade kokkor eller pajjer. Här tappade de även mig på urin då jag inte kissat på massor av timmar. Ytterligare 10 minuter senare när de återigen masserar min mage så bubblar det ut ännu mer blodkokkor. De skickar efter en specialistläkare som undersöker mig. Läkaren försöker att gå in och se vart blödningen kommer ifrån men lyckas inte hitta källan. Mitt blodvärde sjunker och jag är blek och skakig.
De beslutar att skicka mig till operation för ytterligare undersökning, där jag är bedövad ordentligt. Klockan är nu 04.45 och jag har tappat 1,5 liter blod. Jag frågar återigen när jag får äta mina mackor eller över huvud taget dricka något, men svaret blir vagt, något om efter operationen. Mina frågor får fortsatta luddiga svar och jag är så trött och irriterad vid det här laget. Jag ska tydligen sen ligga på något uppvak i flera timmar, så jag anar att jag heller inte kommer att få äta på flera timmar. Jag säger hej då till Tomas och min son och blir sedan utrullad till operationssalen. Jag frågar och frågar men får fortsatta dåliga svar. Hur lång tid kommer operationen ta? Kommer jag få bli sövd? Vad händer med Tomas och min son? Kommer det göra ont? Vad är det ni ska göra egentligen??

Jag bönade och bad om att få bli sövd då jag absolut inte ville ha någon ryggmärgsbedövning som jag tydligen skulle få. Men icke sa nicke, jaha tänkte jag. Då klarade man sig inte utan den heller. Jag vart skitskraj. För just denna bedövning har jag haft stor ångest över, har hört skräckhistorier om den och trott att den ska vara värre än hela förlossningen. Men den jag skulle få var tydligen inte en epidural utan en spinal, inte lika tung.

Jag hade vart noga med att personalen noga skulle beskriva allt de gjorde och vad som hände under hela förlossningen i mitt förlossningsbrev. Men detta tycker jag att de misslyckats fatalt med. Jag kände mig till och med jobbig som frågade massor hela tiden. Jag fick en liten spruta längst ner i ryggen, lokalbedövning för den stora sprutan. Bet ihop ordentligt men kände knappt någon av dem som tur var! Sen vart jag kopplad till en massa slangar, drop i ena handen och något annat i den andra. Fick även en sån där vaddplupp i näsborren som skulle förse mig med syrgas. Det kittlades ordentligt. Jag började domna bort i benen och i nedre delen av mage och rygg. Läskigt! Sen vet jag knappt vad de gjorde där nere, men jag kände att de höll på, för hela jag åkte typ upp och ner, kände mig som en kalkon som höll på att bli stoppad. Hemsk känsla! Jag minns att de skakade på huvudet och sa nåt i stil med att jag inte alls blödde något mer och de förstod inte riktigt varför de skickat ner mig dit. FAN tänkte jag, hade jag blivit bedövad i halva kroppen i onödan? Skulle jag behöva ligga på uppvaket en massa timmar helt i onödan? Aja det var väl bra att de kollade vad som var fel, för de kom de tydligen fram till. Det var något med att livmodern ej hade dragit ihop sig tillräckligt och något kärl vid livmoderetappen hade brustit, därav allt blod. Men jag är lite osäker på detta egentligen, men något sådant var det iallafall. Jag var fortfarande öppen 4 cm. Läkaren satte upp någon sorts stor tampong för att stoppa blödningen helt och denna skulle tas ut efter 4 timmar. Operationen tog endast 10 minuter. Det jag minns som riktigt läskigt var när de skulle ta ner mina ben från gynställningen efter ingreppet. Då jag inte kände ett endaste jota från magen och ner så var det riktigt sjukt att plötsligt se mitt ena ben komma flygandes utan att känna det. Hua!!

Efter operationen blev jag skjutsad genom sjukhusets korridorer, såg vilket fint väder det var ute fast klockan bara var strax före 6 på morgonen. Jag tänkte, han föddes en underbart varm och vacker sommardag i juli :)
Jag hade frågat flera gånger när Tomas och Mikkel skulle komma till mig på uppvaket och fått till svar att det skulle komma efter ett tag. Jag låg sedan på uppvaket och tittade i väggen. Det hade ju varit bra om jag kunde sova den tiden då jag var hur trött som helst, men det var omöjligt. Kände att jag hade jätte ont i nacken och bad personalen att höja min säng flera gånger. Blodtrycket togs var 15:onde minut automatiskt och jag hade fortfarande kvar vaddpluppen i näsan, vilken började kittla. Tydligen hade jag även en kateter vid sidan av sängen, lite läskigt, för den hade jag inget minne av att de kopplat in. Tiden gick och folk kom och gick, jag fick aldrig veta vad som hände, vart min familj var eller vad som egentligen kommit fram av operationen. Jag började bli riktigt förbannad, men som vanligt så har jag svårt att säga ifrån eller ryta till så jag låg där och eldade upp mig själv istället. En otrevlig sköterska svarade mig att Tomas och Mikkel skulle komma ner så fort de var klara på förlossningen, när jag frågade om och om igen. Men hon berättade inte vad de skulle bli klara med och jag frågade heller inte och blev mer och mer ledsen. Där låg jag efter den jobbigaste natten i mitt liv, hungrig och törstig som jag vet inte vad och kände inte nedre delen av min kropp. Jag bara väntade och väntade, ingen sa något till mig, jag hade ingen aning om vart min familj var. Jag hade fött ett barn som jag knappt fått se skymten av och timmarna tickade iväg och för varje minut som gick kände jag mig mer och mer bedragen, tjuvad på den första tiden med min son. Varför kunde de inte bara komma ner till mig?? Varför kunde ingen berätta vad som händer för mig och vara lite omtänksam? Kände mig mer som en möbel på ett lager. Efter mycket tjat så fick jag en liten mugg vatten. De bytte personal och en menlös manlig sjuksköterska tog över, han sa inte ett ljud till mig, han bara gick fram och tillbaka mellan min journal vid sängen och datorn där han stod och funderade intensivt. Det var precis som om jag inte syntes eller fanns till. Jag frågade som sagt efter Tomas och Mikkel hela tiden och tillslut så svarade han att han skulle ringa upp till avdelning 12 dit dom tydligen hade fått komma. Efter ytterligare lång tid så sa han att jag STRAX skulle få komma dit. Vad nu strax innebär på sjukhusspråk, det kan ju vara upp till en timme vad jag erfarat. Efter lång tid när jag frågat en massa fler gånger så ringde han till avdelning 12 och meddelade att jag nu skulle få komma dit. Klockan var då 8.50. Han nämnde inte om de skulle komma och hämta mig eller om han skulle köra dit mig eller om jag skulle behöva gå själv!! (var ju bedövad). Klockan blev 9.45 och jag var så arg så jag knappt kunde prata, frågade igen och han sa med oengagerad stämma, "ja..det var konstigt, jag ringer dit igen..."

Efter ytterligare 15 minuter så kom två unga tjejer och bad om ursäkt för att de hade glömt bort mig. Jag grät vid det här laget av förtvivlan. Hur kan man glömma en nyförlöst mamma som inte fått träffa sin nyfödde son på flera timmar????
På väg till avdelning 12 så frågade jag när jag skulle få äta? Den ena tjejen som var av utländskt ursprung tittade på mig med skarp blick och sa: "Men du måste fasta, det är ju ramadan!" Jag visste inte om jag skulle gråta eller smälla till henne vid det här laget. Hon brast i skratt och sa att hon skojade. Det var INGEN tid för skämt!!

När jag väl kom till rummet kom tårarna igen när jag såg min familj. Var lite arg på Tomas att han inte typ kom springandes gråtandes. Men mest av allt för att han inte verkade vara förbannad på dom som jag. Hade han ens undrat vad som hänt med mig. Nu efteråt så har han berättat att han fått bra information från personalen på avdelningen så han visste att jag var i säkra händer. Jag var väldigt omtumlad och låg och tittade när Tomas matade Mikkel med en liten liten nappflaska. Han hade lågt blodsocker pga att den snabba förlossningen tagit på hans matreserv, det hade varit mycket ansträngt för honom också. Det var en liten Thailändsk sköterska på rummet som var väldigt hetsig med att visa hur man bytte blöja och hur man matade osv. Hon sprang som en liten iller fram och tillbaka i rummet. Det roliga/jobbiga var att man inte hörde ett smack av vad hon sa då hon inte kunde uttala r, det var ett evigt "kluckande". Jag var helt slut och kunde ju som sagt inte röra mig pga bedövningen och hade på kuppen med blivit jätte allergisk av den där vaddpluppen som jag haft i näsan. Självklart hade jag ju inte packat ner några allergitabletter och de hade heller inga på sjukhuset! Så Tomas fick gå ner till apoteket och köpa nya.

Vår älskade lilla rävunge!!!

Jag var jätte lycklig såklart men samtidigt väldigt bedrövad och ledsen att jag inte kunde få ta hand om min son såsom Tomas gjorde. Han skötte allting medan jag bara låg där och tittade, vilket var väldigt frustrerande.

Fortsättning följer....

Presenter från fjärran Öst

Köpte laktosfria produkter och planerade vår mat efter det, men det visade sig vara helt galet. Det var ALL mat som innehåller mjölkprotein som jag skulle undvika. Gahhh!! Så nu kan jag inte äta varken bröd, smör, mjölk, ost eller sådant i 7 testdagar.

Morgonen var lugn, vi dammsög och han vart jätte lugn av det, satt i sin babysitter och tittade på tv hehe..
Plötsligt ringer Tomas telefon och frågar efter Mikkel Lidefelt. Snacka om att vi blev paffa. Tomas säger att det är hans son. De visar sig att de ringer från FedEx och står utanför med ett paket till Mikkel Lidefelt. Vi förstod direkt att det var paketet från Malaysia som vi väntade från Mikkels farbror, tante och kusin :) Spännande!
Mikkel sov såklart så han kunde inte öppna det, så mamma fick äran :) Han fick super fina saker, en jätte rolig färgglad apa, canvastavlor att göra fot -och fingeravtryck på och ett par röda Converse :)

TACK Lina och Björn och Otto!!!

Idag var det även dags för BVC besök och start för föräldragruppen. Mikkel har gått upp 200 gram precis och följde sin kurva perfekt. Det var jätte kul att träffa alla andra bebisar, Mikkel var yngst av alla :)
När en bebis började gny och tillslut gråta så började nästa osv.. men Mikkel somnade och snarkade sig igenom hela mötet, haha...

Efter BVC så gick vi och köpte tre par byxor till honom på Lindex då han bara har ett par som han kan ha nu. Vi var även till biblioteket för att få hans första bok :)
Kvällen har varit skrikig, magont antar vi. Det är är så synd om honom när han tar i allt han kan men inget kommer och så skriker han och är tröstlös. Det som lugnade honom ikväll var dammsugaren!

Vi har fått två tips på vad vi kan göra mot koliken. Fänkålste att ge honom, en kompis ska skicka några påsar som han har gett sin son som hjälpte samt en värmekudde med körsbärskärnor. Vi ska försöka få tag i en sådan kudde för att testa.

Imorgon ska Tomas jobba kväll och sedan ska han på klassfest, så det blir jag och Mikkel hela eftermiddagen och kvällen. Hoppas verkligen att det kommer gå bra, annars får jag ringa någon som kommer över och hjälper mig.

Läkarbesök

Jaha så då är det bekräftat då... Mikkel älsklingen har kolik :( har precis varit hos läkaren och fått någon annan sorts ersättning istället för Semper. Jag själv ska avstå från ALLA mjölkprodukter i 5 dagar för att se om det blir bättre. Mikkel vaknar varje natt vid halv fyra och vrider sig och skriker av magplågor. Hans lilla mage är alldeles hård av gaser. Fisventilen funkade inte inatt heller. Måste massera honom mer. Mammas stackars lilla älskling!!

Besök!

Nu ligger Mikkel här på soffan mellan oss, nybadad! Han är så fin och alldeles lockig. Första gången som han inte vart arg när vi badade honom, han såg ut att gilla det :)

Igår hade vi tre besök och han var jätte gnällig på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen, under de två första besöken. Men när klockan började närma sig 15 så blev han som förbytt, jätte lugn, nyfiken och glad. Helt otroligt, som svart och vitt. De som var och hälsade på var en kompis med sin kille som bor i Tyskland som var här på semester, sedan Tomas kompis som bor nästan granne med oss. Sedan kom två kompisar till oss med deras lilla dotter på 2 år. Vi fick jätte fina presenter från de sistnämnda, söta jeans och två hoodies :) som han ska få växa i.

Superfina presenter!!

Igår natt fick jag i princip ligga på min armbåge och amma Mikkel då han var jätte sprattlig och jag hade svårt att få in bröstet. Detta gjorde att jag vaknade på morgonen med världens nackspärr! Hur ska jag nu klara av detta?? Han är dessutom inne i någon gnäll -och klängperiod då vi måste bära runt på honom hela tiden om han ska vara någotsånär nöjd. Jag tog ett par varma duschar och fick massage av Tomas så idag har det känts mycket bättre. Var först rädd att Tomas skulle behöva stanna hemma från jobbet idag men det gick bra ändå.

Idag drog vi oss i sängen till kl 9.30, vilket innebär att han vaknar och gnyr, skriker och jag ammar honom liggandes och sen somnar vi om och så om igen tills han verkligen inte vill ligga kvar längre. Vi gick upp och han var som vanligt på morgonen glad och nöjd efter morgonamningen. Han skrattar och ler och sitter i sin babysitter medan jag får äta frukost. Precis när jag är klar så börjar han bli otålig, bra timing! :) Sedan efter ytterligare en amning som funkade bra, så bestämde vi oss för att gå en promenad då han somnade. Sms:ade granntjejen och frågade om hon ville med. Vi var ute i ca 45 minuter, jätte trevligt!! Underbart med sällskap. Mikkel var vaken nästan hela promenaden och blev lite gnällig i slutet. Jag ammade honom igen väl hemma vilket gick förvånansvärt bra och sedan stack vi igen, den här gången till Solna Centrum. Skulle köpa mer miniform, amningste och en Dr. Brown nappflaska som jag fått rekommenderat av en kompis. Denna är bra då bebisen inte sväljer lika mycket luft. (Vi testade den ikväll och han tog den jätte bra, hoppas det håller i sig.)

Redan på bussen så började Mikkel protestera men sedan somnade han till ett kort tag. Tyvärr höll det sig inte länge då han vaknade och gallskrek så jag fick gå upp till BVC och byta på honom och amma i deras amningsrum, väldigt bekvämt att de har det. Sedan somnade han vid bröstet och jag skulle gå ner till centrum igen men han vaknade till precis när jag lagt honom i vagnen :( Det var bara att traska in i amningsrummet igen. Sedan kom Tomas dit vid 15 tiden då han slutat jobbet. Vi åkte hem men på vägen till bussen så vart det kört igen och vi försökte trösta och trösta honom men det var nästan lönlöst. Han skrek på bussen med så jag fick ta upp honom även fast jag inte gillar det då de kör som idioter. Väl hemma var det amning igen och försöka få honom att sova. Övertrött liten krabat. Vissa dagar sover han knappt nåt alls, endast 10 minutersperioder och andra dagar sover han nästan hela dagen.

Trött älskling på Bvc

Ikväll har han varit rätt så skrikig men inget vi inte kunnat hantera.
Bra dag förutom det på bussen då hehe, men nu har vi testat på det med ;)

I lördags var vi till Mikkels farmor och farfar på middag samt så skulle vi få lite avlastning och sova. Jag sov ca 3 timmar medan farmor var ute på promenad med Mikkel i Babybjörnen =)

Mikkels farmor med lill-pandan

Imorn blir det besök hos farbror doktorn för att undersöka om vår lilla älskling har kolik eller outvecklade tarmar eller vad det nu är stackarn lider av. Vi har köpt fisventiler också som vi testat, vilket funkade rätt så bra, men snordyra var dom.

Gnälldag!

Idag eller (igår blir det ju nu) har det varit en riktig gnälldag dessvärre :( Allt började klockan 4.00 inatt då Mikkel började gny och skrika, försökte ge honom bröstet men han hade svårt att greppa det. Tillslut gick stackars pappa Tomas ut och la sig på soffan då han skulle upp kl 5.00 och jobba. Jag var så sjukt trött, tror det var nåt slags rekord sen han föddes. Jag mådde illa och ögonen slocknade hela tiden. Sov nog i 5 minuters intervaller mellan skriken och att jag var tvungen att hjälpa honom med bröstet igen. Tillslut gick vi upp och bytte blöja och han var som vanligt på mornarna jätte pigg och log och skrattade. Bad timing!Jag somnade till hela tiden medan han låg i sängen bredvid mig och jollrade för sig själv, som vanligt fick jag dåligt samvete. Så somnade han om och vi höll på som innan, fram till 8.30, då stod jag inte ut längre. Gick upp med honom på axeln, vilken är den enda ställningen han är lugn på (oftast). Jag kände att benen nästan vek sig under mig, fick verkligen koncentrera all styrka till benen för att hålla mig stående. Jag åt frukost medan han satt i sin nya babysitter.

Sen gick vi och la oss igen, ställde klockan på 10.00 för 11.30 skulle vi till läkaren, en tid som jag fått akut då Mikkel visar symptom på kolik/magont. Självklart försov vi oss så kraftigt att det inte var någon ide att ge sig iväg. Sedan har min lilla älskling varit grinig hela dagen och kvällen. Vi har burit runt på honom och försökt mata med både bröst och flaska, vilket gått sådär. Mikkel skriker ibland när jag ammar honom och vi har varit på 2 olika amningsmottagningar på 2 olika sjukhus för att försöka reda ut varför. På den ena mottagningen säger de att utdrivningsreflexen som styr att mjölken ska rinna till ej kommer igång tillräckligt snabbt, så han blir förbannad. Detta styrs av hormonet oxytocin, som styrs av hur jag mår, om jag är avslappnad, stressad, upprörd eller ledsen. Så ledsen som jag varit de första veckorna så är inte det så konstigt isåfall att det har varit svårt att rinna till. Men den andra amningsmottagningen menade att han blev förbannad för att han ej kommer åt den feta mjölken som är sist i bröstet och där behövs en annan sugteknik och det är svårare. Jag tror mer på det senare. Flaskan tar han heller inte varje gång, det är som om han får i sig för mycket, att han tar för stora klunkar och nästan storknar. Men de är de minsta hålen på nappen. Så jag vet inte hur vi ska göra :( Har tre olika flaskor hemma, en Meleda som ska efterlikna bröstet och dess sugteknik men den tar han bara ibland, men det verkar som om han tycker det är svårt.

Det har även regnat super mycket hela dagen så ut har vi inte kunnat gått. Jag och Tomas skulle ha en riktig myskväll, eller försöka ha med lite godis och så. Tänkte att han kunde sova bredvid oss i soffan eller vara i vår famn men då han vart gnällig hela dagen så fortsatte han naturligtvis med det även på kvällen. Tillslut gick vi ut i regnet iaf för att han skulle försöka sova, klockan var då 22.00 nånting. Vi gick runt kvarteret men han skrek hela tiden och det skar i hjärtat! Men sen när vi kom in så somnade han i vagnen och där fick han ligga ett tag. Tomas gick och la sig och jag satt uppe ett tag tills han vaknade, då gick vi också och la oss.

Jobbig dag alltså...en jätte rolig sak som hände var att jag fick en lapp i brevlådan av granntjejen som med sin kille också fått barn 2 veckor innan oss, en liten tjej. Hon ville gå promenad och lära känna oss, precis vad jag tänkt så många gånger, men är ju lite feg av mig hehe...även fast jag ofta är nästan översocial. Det ska bli jätte kul att lära känna dom =) Mikkel ska få lära känna sin första tjejkompis!

Förlossningsberättelsen del 3 är på väg...kände bara att jag ville komma igen med det som händer här hemma också.