fredag 21 september 2012

Hjälp!

Nu har jag varit förkyld i 3 dagar, 2 av dom riktigt jävligt utan röst och ork för fem öre. Fattar inte hur jag klarat av att ta hand om en bebis under dessa dagar. Det är helt otroligt vilken styrka man fått i och med mammarollen. Hade jag aldrig kunnat drömma om innan. Som tur var så var Tomas ledig igår så jag fick lite avlastning, han tog Mikkel på en tur till stan så att jag fick sova, i och med att jag var sjuk. Men...tror ni att jag kunde gå och lägga mig på en gång eller?? Nä! Att sova när man får chansen är lika svårt som att plugga till en tenta, då man plötsligt kommer på att göra massa annat som man aldrig skulle vilja göra annars. Tillslut gick jag och la mig och fick nog iaf sova i 1 ½ timme.

Idag har det också varit tufft. Imorse kunde jag knappt stå på benen, sån yrsel. Sen kom migränen som ett brev på posten med. Tacka gud för att man hade dyklofenak hemma. Räknade minuterna tills Tomas skulle komma hem, vilket jag i och försig gör varje dag.

Men det var inte det jag skulle skriva om idag. Jag skulle använda bloggen för att försöka bena ut alla de problem som vi har är hemma, för de är ett enda virrvarr. Känner mig som en detektiv som aldrig får rätsida på saker och det gör mig galen. Har varit på 2 olika amningsmottagningar, pratat med en hel del olika BVC sköterskor etc.

Amningen

Redan från början har Mikkel krånglat vid bröstet. Först så skrek han efter ett tag och nu är det som om han inte får någon ro, han sprattlar, vrider och vänder på huvet och släpper varannat sug. På kvällarna är det värst då han är helt utom sig, nästan som om han har spasmer eller krupp. Han söker bröstet med galen blick och skakar på huvudet som om det var sista gången han skulle få mat. Ni kan nog inte tänka er, det ser inte alls friskt ut! Det är som om han inte får tag ordentligt, men vissa gånger går det bra. Tillslut så skriker han och är otröstlig och då är det omöjligt att lägga honom vid bröstet över huvudtaget. Har funderat på följande:

  • Utdrivningen är för seg, han blir förbannad för att det inte kommer mjölk tillräckligt snabbt. Jag har här fått en nässpray som ska hjäpa mjölken att rinna till fortare - ingen större effekt.
  • När han kommer till den feta mjölken som är sist i bröstet så krävs en annan sugteknik vilket gör honom förbannad. Det är även den feta mjölken som är den näringsrika, som mättar och som gör att han växer och går upp i vikt. Här har jag blivit rådd att byta bröst ett tag för att sedan gå tillbaka till det första, som att lura honom lite. Men det spelar oftast ingen roll att jag byter. Jag har fått tipset om att amma klart på det ena innan jag byter, men när vet man att bröstet är tomt då det produceras hela tiden??  Hur vet jag att han är nöjd och mätt då han hela tiden söker?
  • Det kommer för mycket mjölk på en gång - har provat att pumpa ut lite först, men utan resultat. Dricker även amningste som ska öka produktionen. Detta slutade jag med i några dagar för att se, men ingen skillnad. Dock så ser jag hur det bokstavligen rinner ur mungipan på honom när han släpper taget.
  • Det kommer för lite mjölk - dricker ju som sagt amningste men det gör ingen skillnad. 
  • Magont - vi har masserat då han har kolik men det verkar inte heller hjälpa.
  • Övertrötthet.....? 
Det jag testat är att när det absolut inte går att amma för att han blir arg/ledsen/skogstokig är att pumpa ut och ge i flaska. Men då är problemet istället att han nästan storknar, precis som han får för mycket i sig åt gången. Ja, vi har de minsta napparna på flaskan och vi har testat både Dr. Brown, Meleda, Avent och MAM. Det är som om han är super hungrig och tar för stora klunkar, det kluckar i magen och det har hänt flera gånger att han får i halsen vilket är sjukt läskigt då han inte får luft.

Förut gav vi Semper ersättning som ger en bra mättnadskänsla men det kan vi inte nu då vi testar mat utan mjölkprotein. Vi har då fått Althera pulver istället men det vägrar han att dricka. Det är jätte äckligt och det är enligt BVC sköterskan det minst äckligaste av dessa pulver. Vi har provat att ha lite socker i och vi har provat att blanda ut det med bröstmjölk lite i taget. Men han låter sig inte luras.
Det är skitjobbigt att se han så hungrig på kvällarna och inte kunna få i han något, och om jag lyckas få i han något (ikväll tex. så satte jag på dammsugaren, gick in i ett tyst och mörkt sovrum och ammade och tillslut somnade han och sov vid bröstet i ca 30 min) så är det som om han aldrig blir mätt.

Sedan det här med amningsställningar och amningskuddar...alla kvinnor har ju olika formade bröst med vårtor åt olika håll, hur kan de då tillverka en universal amningskudde?? Jag får det då inte att funka, iaf inte med en toksprattlande son som inte får ett bra tag om bröstet. Sen växer ju bebisen med men brösten är desamma.

Han har gått upp sjukt bra i vikt ända fram till nu i veckan då jag vägde honom själv på BVC då vi ej fått någon tid. Då hade han bara gått upp 100 gram och idag var hans blöja full med grönprickigt bajs.

Sedan har vi ju detta med hans lilla mage men det kan jag ta i ett annat inlägg...

Behöver jag säga att jag börjar tappa modet???
Tips, pepp, hjälp mottages tacksammast!!!

7 kommentarer:

  1. Åh, jag har liksom inget vettigt råd att komma med men hoppas innerligt att ni får ordning på allt snart.

    Tyvärr blir ju inget bättre av att stressa men jag förstår att det är svårt att slappna av när ni har det så jobbigt - kämpa på, du är superduktig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! =) Näe jag vet, stressen kommer ju smygandes utan att man vet det tyvärr. Ska träffa en läkare på torsdag som jag ska typ förhöra om saker och ting hehe...

      Har gått med där och nu även blivit medlem i deras forum och ska nog ringa med. :)

      Radera
  2. Jo förresten. Gå med i gruppen amningshjälpen på Facebook - de har jätteduktiga "hjälpmammor" som kan svara på frågor/komma med tips och även prata i telefon med den som behöver hjälp!

    SvaraRadera
  3. det jag har gjort den senaste tiden är antingen liggamma med Nils tätt tätt intill och en kudde/täcke som en mur bakom honom så han inte kan sprattla eller vrida på sig, eller så har jag gått runt medan jag ammar. han gillar när det gungar medan jag går och kommer då till ro lite bättre.

    usch inte lätt det där, att det ska vara så jobbigt! allt jag kan säga är att fortsätt kämpa på! man kan inte göra mer än sitt bästa och det verkar det verkligen som om du gör! hoppas du får bra tipps här och hittar en lösning! tråkigt att ni inte fått mer hjälp från BVC/amningsklinik!?

    som sagt KÄMPA PÅ!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag liggammar varje natt med en kudde bakom honom men han sprattlar och vrider sig ändå och försöker lägga sig på rygg. Drar han intill mig så mycket det går men det är svårt. Har nu provat att gå och amma vilket funkade bra =)

      Tack för ditt stöd!

      Radera
  4. precis sådär var det för oss med Tuvalie i början också, jag fick ge upp amningen efter 2.5 månad och ersättning var inte populärt alls :/ Det fanns inte mycket att göra än att stå ut, när hon blev äldre (ca 5-6 månader) blev det myyycket bättre och hon började äta bra, magknipen hade släppt helt - som en ny bebis :)

    SvaraRadera
  5. Åhh vad härligt att det har släppt!! Det går i vågor här, han har typ vart bra i magen några dagar en nu har det vänt igen. Men hysterin på kvällarna har lagt sig något som tur är. Ska till SÖS amningscentral nästa vecka så jag får massa amningstips. Tack för din kommentar!

    SvaraRadera