 |
| En del av vaggan och en del av spjälsängen. |
Ikväll har det även varit gårdsstädning här i föreningen. Det var så många som ställde upp så det blev klart på nolltid. Sen hade styrelsen dukat upp med värsta plockmaten med vin och allt. Jag hade nyss ätit så jag nöjde mig med lite Coca-cola. Det var kul att träffa grannarna, mysig stämning. Det roligaste var att vi kom i kontakt med ett annat ungt par där tjejen var gravid. Killen är ordförande i föreningen och de ska få sitt första barn, en liten tjej i början av augusti. Alltså strax efter oss! :) Hon går på MVC i stan då hon jobbar där men kommer väl få gå till barnavårdscentralen här i Solna och det är ju där som mammagrupperna bildas. Så chansen är ju stor att vi hamnar i samma mammagrupp :) Så häftigt, en tjej i min ålder som ska ha sitt första barn strax efter oss i samma hus, hoppas verkligen det blir många promenader och början på en fin vänskap!!
Vi var hem till Tomas föräldrar i fredags och har äntligen fått hem vaggan samt en hel del kläder som Tomas och Björn haft när de var små. Mycket som svärmor har sytt och stickat själv, jätte söta saker, kanske inte så toppmoderna med mycket söta iaf.
På lördag ska vi åka till syrrans kompis och hämta massa saker som hon skänker bort, då hennes två söner blivit större, allt från kläder till leksaker, toppen!
Så hur är det med lilla mig då?....Jo jag har börjat få rejäla känningar i ryggen och har köpt ett stödbälte/band, men vet inte om det hjälper så mycket, skulle vara när jag går då, men när jag sitter ner så är det bara i vägen för magen. Sen vet jag inte om det är sammandragningar som jag får då och då. Magen blir stenhård, man kan nästan knacka på den som en kokosnöt. Sen känns det som jag har minst fem boulebollar som tynger ner längst ut på magen. Det blir svårt att gå och jag tror att det är han som lägger sig ytterst så det blir tyngre. Men jag vet inte.
En annan krämpa jag har är att då och då så får jag svinont verkligen till höger under naveln, det känns som nån sticker mig med kniv där inne. Jag försöker massera bort det, men det hjälper inte. Efter ett tag så släpper det som tur är. Det är som när man är jätte jätte kissnödig, alltså man har hållit sig så länge så att det gör ont på en viss punkt i magen.
Annars klarar jag mig relativt bra förutom att jag börjar vanka fram och så. Hjärtat rör sig mindre och mindre och det gör mig lite orolig, men jag vet att det är normalt då utrymmet blir mindre där inne. Men man blir ändå lite fundersam och puttar på magen tills man får svar. Det konstiga är att emellan då han inte rör sig så verkar han vara helt puts väck, det är som om han kryper in långt in vid ryggraden och gömmer sig. Jag kan känna och klämma på magen men känner ingen bebis. Om det nu är så litet utrymme, vart tar han då vägen, för han kan väl inte ligga blixt stilla. Nån kroppsdel borde jag ju känna när jag klämmer och klämmer. Skumt iaf! Nån som känner igen detta??
Två i min närhet har sagt att vi ska ta det lugnt med inköpen eller saker vi skaffar inför bebisen, vilket har gjort mig lite ledsen och fundersam. Det är klart jag vet att saker kan gå fel och att i princip allt kan hända. Vi har tagit det väldigt lugnt med inköpen hittills, vi köpte vår första grej bara för några veckor sedan. Jag tycker inte det är för tidigt. Jag har istället gått och inte riktigt vågat, men någon sa till mig att man måste gå och köpa nånting som gör att man kommer över det där. Vi har verkligen inte skaffat oss mycket ännu, och jag vet ju som sagt att saker kan gå fel men man behöver lixom inte påpeka det till mig, jag vet det redan, tänker på det varje dag!
Aja, nog för att jag är ovanligt otursförföljd och har varit det i hela mitt liv så tycker jag faktiskt att någonting ska få kunna gå bra nångång och att man ska få kunna glädjas åt något på riktigt!
En annan sak, den jäkla soffan är nu ÄNTLIGEN på plats!!
Jag känner verkligen igen mig i allt du skriver!
SvaraRaderaFör det första, det är nog definitiv sammandragningar du känner av. I början trodde jag också att det var bebisen som tryckte mot magen och gjorde den stenhård, men det blev mer och mer tydligt att det är livmodern som drar ihop sig. Helt normalt och bara bra att den börjar träna. Läste någonstans att det också är bra för barnet, blir som massage :)
Vår lilla bebis har också rört sig mindre i perioder, och man blir orolig! Men det kan vara en sk. tillväxtperiod när bebisen ligger lite mer stilla, det har hänt flera gånger för oss. Så blir det ju som du säger mindre plats så det känns lite annorlunda. Bara man känner dem någon gång ibland så vet man ju att de ändå mår bra. :)
Jag brukar också "tappa bort" henne i magen ibland, antar att det är så att de kurar ihop sig långt bak någonstans. Om jag lägger mig på sidan brukar hon liksom ramla fram igen, haha!!
Sista grejen, det där med att folk tycker att man är tidigt ute som köper saker, alltså herre gud! Hur kan man säga så?? Jag har också fått höra det och blir så förundrad, hur kan man sitta och säga till en gravid tjej att "tänk på att nåt kan gå fel!" ? Fick höra det senast häromdagen på jobbet för att vi redan har hämtat barnvagnen och börjat inreda hennes rum. Herre gud jag är i vecka 33 liksom tror ni verkligen att min bebis kommer dö??? Jag blir så irriterad! Sjukt okänsligt och SKULLE nåt hända (vilket det inte kommmer göra) så skulle väl ens minsta problem vara lite kläder eller en barnvagn som man måste göra sig av med.
Nej usch för sånt, handla på istället och njut redan nu av er bebis!
Jaså ok, hoppas det är sammandragningar jag har, de håller inte i sån lång stund. Bra att det är bra för bebisen :)Blää nu vill jag komma framåt, tiden går så sakta nu... =(
SvaraRaderaHaha ja när man lägger sig på sidan så ska han börja bråka med en direkt hehe...får en riktig boxningsmatch ibland.
Nä förstår inte, det är inte precis sådant man vill höra, tänk om alla gravida tänkte så...herregud..Nej, det finns idioter överallt och de som inte tänker innan de pratar, man träffar på de ibland i livet, men man får försöka bortse från dem. De flesta är ändå glada för ens skull och det höjer verkligen en till skyarna. =)
Har du haft några sådana där hugg vid naveln eller på andra ställen i magen som jag skrivit om? Fattar inte varför, får för mig att han drar i navelsträngen eller att den kommer i kläm på nåt sätt eller att det är någon muskel eller nerv som trilskas. Men det gör så fasligt ont, man kan knappt röra sig.
Ja det låter precis som sammandragningarna som jag har haft i flera veckor nu. Undrade över dem när de började men då sa en kompis som väntar sitt tredje barn att jag ska njuta av dem för det är en träning inför förlossningen. Så jag försöker njuta haha!
RaderaJag tycker också att tiden går sakta samtidigt som den går fort när man plötsligt inser att det bara är veckor kvar nu... Istället för nio månader liksom! :)
Ja det är bara att ignorera när folk säger sånt, de menar ju såklart inget illa utan tänker bara inte. Sjukt onödigt! Nej vi började handla i vecka 17 typ, jobbigt att behöva springa runt och fixa allt i sista stund.
Jag har inte fått någon sån smärta som du beskriver, det kan spänna lite i skinner ibland men det är allt. Vet att en tjej i vår föräldragrupp fick som hugg i sidan men jag vet inte vad det var för nåt. Hon sa att det gjorde så ont så det kändes som hon skulle spy. Hon har fått en frisk liten pojke nu så det var iaf inget farligt :)
Skönt att höra :)
SvaraRaderaSå sööööttt. Tomas och Björn kläder.... Korgen blir jättefin Sara.
SvaraRaderaKram mamma