Äntligen lossnar det

Det har nu gått över 1 månad sedan vår älskade son kom till världen, närmare bestämt 5 veckor och 1 dag. Det har varit de tuffaste veckorna i mitt liv! Som många säger så tycker jag nästan de har varit värre än själva förlossningen. Amningen har inte fungerat, han har koliksymptom och sen sömnbristen bl.a. Jag ska inte gå in på detaljer, kommer berätta lite löpande om de problem vi har i inläggen som kommer. Det värsta har varit på kvällarna när jag varit ensam med Mikkel då Tomas jobbat kväll. Jag har gråtit många tårar.

Men....igår var den första kvällen som jag var själv med honom som jag verkligen kunde njuta av allt, jag bemästrade situationen helt och hållet. Visst han skrek och hade sig men det mesta fungerade i helhet bra. Jag ammade och när han blev förbannad så rapade jag honom, gick runt länge i lägenheten med honom över axeln och sen ammade igen. Sedan somnade han efter en hel del kamp i babybjörnen.

Under dagen så träffade jag min syster, vi fikade i stan på ett jätte mysigt café. Detta var ett test. Som jag skrev i det förra inlägget så har jag inte vågat mig ut på några längre strapatser då jag varit rädd för att han ska få hysterianfall och detta med att amma offentligt. Men det fungerade toppen! Han skrek lite men även här så klarade jag av det och fick honom lugn, han t.o.m somnade i min famn. Denna dagen kommer jag alltid minnas som den dagen då jag äntligen kände att jag kommit in i det hela. Ingen superstress, händer det så händer det, jag får göra det bästa av situationen.

Mycket stolt över mig själv och min duktiga son! Dagen den 29 augusti, den dagen kommer jag leva länge på! Nu är jag redo!!

Stolt mamma på stan!

Min lilla kille redan 1 månad!