UL i Malaysia

Igår gick jag enligt alla mina gravid-appar in i vecka 22! Veckorna går nog rätt snabbt iallafall, men de kunde ju gärna få gå lite fortare kan jag tycka. En av mina bästa vänner var över på lite middag och kladdkakebak igår. Hon visste inget så jag öppnade dörren med morgonrocken och överraskade henne när jag tog av den. Det är så underbart att få berätta för nära och kära som ännu ej vet. Deras genuina glädje är så härlig och bekräftande och man blir själv påmind om den enorma gåvan som vilar inuti en själv.

De senaste två veckorna har jag börjat ha ont i nedre magdelen, det tynger, trycker och drar. Känns som magen ska gå sönder ibland. Man känner att man vill försöka gå på toaletten hela tiden men samtidigt vet man att det inte är någon ide. Det är bara livmodern som växer och bäckenet som blir mer och mer luckrat.

I början var jag orolig, då jag har varit mer eller mindre symptomfri under hela graviditeten fram till nu. Men nu intalar jag mig själv att det är normalt, självklart läser jag ju även mycket och pratar med andra gravida och mammor.

Vi gjorde i vecka 18 ett UL i Malaysia då min svägerska som bor där ska ha 2 månader innan mig och hennes barnmorska hade en tid över. Då jag var mitt i "spökmånaden" så var jag lite lätt orolig med så det var skönt att få komma iväg.

Vi blev väl omhändertagna. Nervositeten inom oss var obeskrivlig! Jag brast i gråt direkt när jag såg att det verkligen var något som rörde sig där inne. De senaste veckorna hade jag nästan tappat tron på att så var fallet pga att jag inte hade känt nåt. Åh, stor var "den". Man såg en tydlig ryggrad och ett hjärta, annars såg det mest ut som en liten böna som låg där inne och grodde. "Den" var 17 cm lång och vi fick höra hjärtat vilket var fantastiskt och självklart var det här som vi även frågade om könet. Barnmorskan undrade vad vi trodde. Jag hade redan från börjat känt på mig att det var en pojke och så var ju också fallet. Vi fick se beviset på UL-skärmen. Barnmorskan nämnde även att hon såg en hel del hår på huvudet. Beräknad födsel var den 21 juli, precis vad vi räknat på. Vi fick våra första bilder på vår son. Denna dag kommer jag aldrig nånsin att glömma! 

Jag och Dr. Jean Woo på Woo Clinic i Kuala Lumpur, Malaysia.

NU VAR DET PÅ RIKTIGT!!

Vi har även gjort ett UL i Sverige i vecka 20, den barnmorskan var inte lika vänlig och välkomnande som Dr Jean Woo. Hon körde på rutin och var inte alls särskilt intresserad av att vara glad med oss. Det positiva med undersökningen i Sverige var att det kom in en läkare som undersökte hjärtat extra noga pga utbildningssyfte, så vi fick både se artärer, de stora venerna, blodets riktning i hjärtat och en massa mer. Han sa att det såg ut som ett mycket välfungerande och starkt hjärta!